God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelser från den i Finland

Forskningsetiska delegationens anvisningar 2012 (textversion)

Dessa GVP-anvisningar har offentliggjorts den 14 november 2012 och gäller från och med den 1 mars 2013. Vetenskapssamfundet kan förbinda sig att följa anvisningarna genom att underteckna förbindelsen som finns på TENKs hemsidor, www.tenk.fi

Forskningsetiska delegationen

Redaktion: Krista Varantola (ordf.), Veikko Launis, Markku Helin, Sanna Kaisa Spoof & Sanna Jäppinen (sekr.)

Helsinki 2013

ISBN 978-952-5995-06-0 (pain.)
ISBN 978-952-5995-07-7 (pdf)

Du får också skriva ut den trykta publikationen i finska, svenska och engelska:God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelse från den i Finland. Forskningsetiska delegationens anvisningar 2012 (PDF)

Inledning

Forskningsetiska delegationen i samråd med det finländska vetenskapssamfundet har publicerat under året 2012 de forskningsetiska anvisningarna om god vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelser från den, dvs. GVP-anvisningarna. Syftet är att främja god forskningspraxis och samtidigt säkerställa att misstankar om avvikelser från god vetenskaplig praxis kan handläggas på ett sakkunnigt och rättvist sätt och så snabbt som möjligt. 

GVP-anvisningarna erbjuder alla som bedriver forskning en modell för god vetenskaplig praxis. Anvisningarnas verkan bygger på att vetenskapssamfundet frivilligt åtar sig att följa dem och göra de forskningsetiska principerna kända. GVP-anvisningarna tillämpas inom samtliga vetenskapsområden i Finland. En förteckning över de organisationer som förbundit sig att följa anvisningarna finns här.

Syftet med anvisningarna är att främja en god forskningspraxis och att förebygga vetenskaplig ohederlighet i alla organisationer som bedriver forskning, såsom universitet, yrkeshögskolor och forskningsinstitut. Anvisningarna bör i tillämpliga delar iakttas även i det nationella och internationella forskningsarbete som sker i samarbete med företag och andra organisationer. 

Utgångspunkten för GVP-anvisningarna är att det framför allt tillkommer de organisationer som bedriver vetenskaplig forskning att främja god vetenskaplig praxis och handlägga misstankar om avvikelser från den. När en utredning slutförts i en forskningsorganisation kan den part som är missnöjd med beslutet be om ett utlåtande av Forskningsetiska delegationen. I övrigt är syftet med delegationens verksamhet att främja god vetenskaplig praxis och att utarbeta allmänna anvisningar och göra dessa kända i samråd med de organisationer som bedriver forskning.

Utöver GVP-anvisningarna har Forskningsetiska delegationen publicerat anvisningarna Etiska principer för humanistisk, samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning och förslag om ordnande av etikprövning och i samarbete med det vetenskapliga samfundet utarbetat mallen Modell till meritförteckning för forskare. 

I Finland har ordet forskningsetik etablerats som övergripande term för etiska perspektiv och bedömningar i anslutning till forskning och vetenskap. Det motsvaras (i Finland) i allmänhet av den engelska termen research ethics. I föreliggande GVP-anvisningar avses med forskningsetik att tillämpa och främja verksamhetsformer som är etiskt försvarliga och korrekta i den vetenskapliga verksamheten samt att identifiera och förebygga förseelser och ohederlighet i vetenskapligt arbete inom samtliga vetenskapsområden. Om detta verksamhetsområde används på engelska oftast benämningen research integrity, där redlighet och hederlighet i allt vetenskapligt arbete betonas. I enlighet med internationell praxis ändrades Forskningsetiska delegationens engelska namn år 2012 till Finnish Advisory Board on Research Integrity.

Forskningsetiska delegationen befattar sig inte med normbrott inom de enskilda disciplinerna såvida det inte samtidigt rör sig om en förseelse som nämns i GVP-anvisningarna. Delegationen behandlar inte heller förbrytelser mot lagen, såsom misstankar om brott mot upphovsrätts- eller patentlagen.

Eftersom Forskningsetiska delegationen endast ger utlåtanden om forskningsetiska frågor tar man i utlåtandena enbart ställning till om GVP-utredningen utförts enligt anvisningarna och om avvikelser från god vetenskaplig praxis skett. Därmed tar delegationen inte ställning till exempelvis vetenskapliga meningsskiljaktigheter, dispyter mellan representanter för olika läror eller yrkesetiska frågor.

En del discipliner har sina egna etiska normer och organ, såsom den riksomfattande etiska delegationen inom hälso-och sjukvård (ETENE), den nationella kommittén för medicinsk forskningsetik (TUKIJA) och delegationen för bioteknik (BTNK), vilka kan ge mer detaljerade yrkesetiska anvisningar om t.ex. förhållandet mellan forskaren och undersökningsobjektet. Därtill finns det regionala och lokala forskningsetiska kommittéer i anslutning till bland annat sjukhus, universitet och yrkeshögskolor.

Det förs även en livlig internationell debatt om gemensamma forskningsetiska principer och hur man kan identifiera avvikelser från god vetenskaplig praxis. Gemensamt upprättade regelverk är till exempel The European Code of Conduct for Research Integrity (European Science Foundation ESF & ALL European Academies ALLEA 2011), Singapore Statement on Research Integrity (World Conference on Research Integrity 2010, Singapore), Uniform Requirements for Manuscripts Submitted to Biomedical Journals, även känd som Vancouverreglerna (International Committee of Medical Journal Editors, ICMJE) samt Code of Conduct and Best Practice Guidelines for Journal Editors (Committee on Publication Ethics, COPE 2011).

GVP-anvisningarna står till sina riktlinjer i samklang med de internationella anvisningarna, men innehåller dessutom anvisningar om i Finland tillämpade utredningsförfaranden vid misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis.

God vetenskaplig praxis

Vetenskaplig forskning kan vara etiskt godtagbar och tillförlitlig och dess resultat trovärdiga enbart om forskningen bedrivs i enlighet med god vetenskaplig praxis. Tillämpningen av anvisningarna om god vetenskaplig praxis utgör en del av forskarsamfundets självkontroll och dess gränser definieras i lagstiftningen. God vetenskaplig praxis utgör också en del av forskningsorganisationernas kvalitetssystem.

Centrala utgångspunkter för god vetenskaplig praxis ur ett forskningsetiskt perspektiv är:

1. I forskningen iakttas de förfaringssätt som forskningssamfundet erkänt, dvs. hederlighet, allmän omsorgsfullhet och noggrannhet i forskningen och i dokumenteringen och presentationen av resultaten samt i bedömningen av undersökningar och undersökningsresultat.
2. I forskningen tillämpas dataanskaffnings-, undersöknings- och bedömningsmetoder som är förenliga med kriterierna för vetenskaplig forskning och etiskt hållbara. Vid publiceringen av undersökningsresultaten tillämpas den öppenhet och den ansvarsfulla kommunikation som karakteriserar vetenskaplig verksamhet.
3. Forskarna tar i sin egen forskning och när resultaten av den publiceras hänsyn till andra forskares arbete och resultat och hänvisar till deras publikationer på ett korrekt sätt så att deras arbete respekteras och deras resultat tillmäts det värde och den betydelse som tillkommer dem.
4. Forskningen planeras, genomförs och rapporteras och insamlade data lagras på det sätt som kraven på vetenskapliga fakta förutsätter.
5. Forskningstillstånd har anskaffats och den etiska förhandsbedömning som förutsätts inom vissa områden har utförts.
6. Innan forskningen inleds eller en forskare rekryteras uppgörs inom forskningsprojektet eller forskningsgruppen ett avtal om samtliga parters – såväl arbetsgivarens som den ansvarige forskarens (principal investigator) och forskningsgruppens medlemmars – rättigheter, upphovsrättsliga principer, ansvar och skyldigheter samt om förvaringen och rätten att använda material på ett sätt som alla parter godkänner.
7. Finansieringskällor och övrig bundenhet av betydelse för forskningens genomförande meddelas de berörda och dem som deltar i forskningen och rapporteras när forskningsresultaten publiceras.
8. Forskarna avhåller sig från all bedömning och allt beslutsfattande i fråga om vetenskap och forskning om det finns skäl att misstänka jäv.
9. I forskningsorganisationerna tillämpas god personal- och ekonomiförvaltning och datasekretessfrågor beaktas.

Forskarna bör iaktta ovannämnda praxis även då de fungerar som lärare och handledare, då de söker en forskningsbefattning eller forskningsfinansiering samt i samband med andra sakkunniguppdrag inom det egna området både i vetenskapliga sammanhang och i sammanhang utanför vetenskapssamfundet.

Utöver forskningsverksamheten gäller ovannämnda praxis även undervisningsmaterial, skriftliga och muntliga utlåtanden, utvärderingar, merit- och publikationsförteckningar samt i kommunikationen med samhället via såväl tryckta som elektroniska publiceringskanaler, även sociala medier.

I första hand svarar varje forskare och medlem i forskningsgruppen själv för att god forskningspraxis iakttas. Ansvaret tillkommer dock även hela vetenskapssamfundet: forskningsgrupperna och deras ansvariga forskare, forskningsenheternas ledare samt forskningsorganisationernas ledning.

Universiteten och yrkeshögskolorna skall sörja för att deras grundutbildning och vidareutbildning omfattar orientering i god forskningspraxis och undervisning i forskningsetik. Forskningsinstituten bör i sin tur erbjuda sin personal utbildning i forskningsetik. Varje enhet som ordnar forskarutbildning skall därtill se till att de specialfrågor rörande god forskningspraxis som gäller just deras utbildningsområde utgör en del av forskarutbildningsprogrammet. För att trygga en god vetenskaplig praxis bör högskolorna erbjuda forskningsetisk fortbildning även för lärare och handledare av examensarbeten, forskare, ledare för forskningsgrupper och andra experter.

De vetenskapliga sällskap som verkar i Finland kan för sin del främja värnandet av god vetenskaplig praxis till exempel med hjälp av det s.k. peer review-systemet för granskning av vetenskapliga publikationer. Även forskningsfinansiärer såsom stiftelser, fonder, Finlands Akademi och Tekes kan medverka till att projekten de understöder förbinder sig att iaktta god vetenskaplig praxis och i mån av möjlighet GVP-anvisningarna för handläggning av misstankar om avvikelser från god vetenskaplig praxis.

Avvikelser från god vetenskaplig praxis

Av en yrkeskunnig forskare krävs inom varje disciplin behärskning av dess vetenskapsområde och forskningsmetoder samt kännedom om verksamhetsformer som är forskningsetiskt hållbara.

Dålig sakkunskap på vetenskapsområdet och slarv i själva forskningsarbetet, resultatdokumenteringen, -förvaringen och -rapporteringen är tecken på svag yrkeskunskap, och gör att de resultat som forskaren kommer fram till är mindre tillförlitliga eller i värsta fall är forskningen värdelös. Kunskapsmässiga brister och slarv betyder dock inte nödvändigtvis att forskarens yrkesverksamhet skulle vara forskningsetiskt tvivelaktig.

Med avvikelser från god vetenskaplig praxis avses oetisk och ohederlig verksamhet som skadar den vetenskapliga forskningen och i värsta fall gör dess resultat värdelösa. Avvikelser från god vetenskaplig praxis är antingen avsiktliga handlingar eller beror på slarv.

Att ingående och entydigt definiera dylika förseelser är svårt, men med hjälp av exempel kan man illustrera hurudan verksamhet som är etiskt ansvarslös.

Avvikelser från god vetenskaplig praxis indelas i två kategorier, nämligen:

• oredlighet i vetenskaplig verksamhet
• försummelse av god forskningspraxis

Oredlighet och försummelse kan förekomma både när själva forskningen planeras och utförs och när forskningsresultaten och slutsatserna läggs fram. Misstankar om försummelse och oredlighet handläggs i GVP-processen, dvs. processen för handläggning av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis. Förutom att försummelse av god forskningspraxis och oredlighet i vetenskaplig verksamhet är oförenliga med god vetenskaplig praxis kan de också strida mot lagen.

Förutom oredlighet och försummelse kan det i vetenskapssamfundet förekomma andra förfaranden som är oförenliga med god forskningsetik. Reella meningsskiljaktigheter om vetenskaplig tolkning och bedömning är däremot en del av den vetenskapliga debatten och innebär inte avvikelse från god forskningspraxis.

Oredlighet i vetenskaplig verksamhet

Med oredlighet i vetenskaplig verksamhet avses att vilseleda vetenskapssamfundet och ofta även beslutsfattarna. Det kan vara att presentera falsk information eller falska resultat för vetenskapssamfundet eller att sprida dessa till exempel i en publikation, i ett föredrag vid en vetenskaplig konferens, i ett manuskript som skall publiceras, i undervisningsmaterial eller i en ansökan om finansiering. Oredlighet är också att stjäla andra forskares arbete eller att presentera det som sin egen forskning. Oredlighet kan indelas i fyra underkategorier.

• Fabricering (fabrication) är att presentera påhittade observationer för vetenskapssamfundet. Påhittade observationer har inte gjorts på det sätt eller enligt den metod som beskrivs i forskningsrapporten. Fabricering är också att redovisa uppdiktade resultat i en forskningsrapport.
• Med förfalskning (falsification, misrepresentation) av observationer avses att avsiktligt bearbeta eller presentera originalobservationer så att det resultat som grundar sig på dem förvrängs. Med förfalskning av resultat avses vetenskapligt ogrundad manipulering eller urval av forskningsresultat. Förfalskning är också att utelämna resultat eller fakta som är väsentliga för slutsatserna.
• Plagiering (plagiarism) är att lägga fram en forskningsplan, ett manuskript, en artikel eller annan text eller ett avsnitt därur, en bildlig framställning eller en översättning som någon annan tagit fram som sin egen. Plagiering är både direkt och omarbetad kopiering.
• Med stöld (misappropriation) avses att olovligt presentera eller använda en annan persons forskningsresultat, -idé, -plan, -observationer eller -material i eget namn.

I internationella anvisningar indelas oredlighet oftast i tre kategorier, den s.k. FFP-indelningen: fabricering (fabrication), förfalskning (falsification) och plagiering (plagiarism). I Finland har man eftersträvat en mer omfattande och mer analytisk indelning och stöld har således avskilts från plagiering som en egen kategori.

Försummelse av god forskningspraxis

Försummelse av god forskningspraxis tar sig uttryck i grov underlåtenhet (gross negligence) och vårdslöshet i olika faser av forskningsarbetet, såsom:

• att förringa andra forskares roll i en publikation, t.ex. att underlåta att nämna dem, samt att hänvisa till tidigare forskningsresultat på ett bristfälligt eller osakligt sätt
• att rapportera om forskningsresultat eller tillämpade metoder på ett vårdslöst och därmed missvisande sätt
• att registrera och förvara resultat och forskningsmaterial på ett bristfälligt sätt
• att publicera samma resultat flera gånger som skenbart nya (s.k. självplagiering)
• att på annat sätt vilseleda vetenskapssamfundet i fråga om sitt eget forskningsarbete.

Övriga ansvarslösa förfaranden

Även andra ansvarslösa förfaranden kan förekomma i samband med forskningsarbetet, t.ex.:

• manipulering av upphovsmannaskapet, t.ex. genom att lägga till personer som inte är delaktiga i forskningen i listan på upphovsmän eller att anta ett arbete som utförts av en s.k. spökskrivare i forskarens eget namn
• att överdriva sina egna vetenskapliga meriter, t.ex. i en meritförteckning eller en översatt version av den, i en publikationsförteckning eller på de egna hemsidorna
• att lägga till överflödiga forskningsreferenser i en källförteckning för att få den att framstå som mer omfattande
• att fördröja en annan forskares arbete t.ex. med hjälp av referee-verksamheten
• falsk angivelse om avvikelse från god vetenskaplig praxis
• att försvåra en annan forskares arbete på övrigt osakligt sätt
• att vilseleda allmänheten genom att i offentligheten lägga fram missvisande eller förvrängda uppgifter om sin forskning, dess resultat, resultatens vetenskapliga betydelse eller deras tillämplighet.

I värsta fall kan dylika förfaranden uppfylla ovannämnda kriterier på avvikelse från god vetenskaplig praxis.

Anvisningar för handläggning av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis

Det ligger i samhällets, vetenskapssamfundets och forskarnas intresse att misstankar om brott mot forskningsetiken utreds. Forskningsetiska delegationens GVP-anvisningar utgör det finländska vetenskapssamfundets interna etiska anvisningar om hur misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis skall handläggas vid universiteten, yrkeshögskolorna, forskningsinstituten och andra organisationer som bedriver forskning. Organisationer som bedriver vetenskaplig forskning förbinder sig med sin underskrift att iaktta ifrågavarande förfarande ifall misstanke om avvikelse från god vetenskaplig praxis föreligger.

Anvisningarna tillämpas i utredningen av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis. Förutom vetenskaplig forsknings- och publikationsverksamhet tillämpas de på annan skriftlig verksamhet med omedelbar anknytning till vetenskapligt arbete oberoende av publikationsform, såsom läroböcker, finansierings- och projektansökningar, poster-presentationer, bedömning av vetenskapliga lärdomsprov och så kallade referee-utlåtanden.  

Även misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis som riktar sig till lärdomsprov för magistergraden, inklusive yrkeshögskolornas högre examina, eller för högre grad utreds enligt GVP-anvisningarna, oavsett om lärdomsprovet publicerats eller inte. Om inget beslut om godkännande av lärdomsprovet fattats eller inget disputationstillstånd beviljats kan läroinrättningen utreda misstankarna även med hjälp av annat förfarande, ifall den misstänkte inte kräver en utredning enligt ifrågavarande anvisningar.

Oredlighet i forskningen och försummelse av god forskningspraxis preskriberas inte. Läroverket eller forskningsinstitutionen kan dock fatta beslut om att en GVP-utredning inte skall utföras ifall så lång tid förflutit sedan den påstådda avvikelsen från god vetenskaplig praxis att en utredning saknar betydelse vad gäller forskningsetiskt hållbar praxis, kvalitetssäkring av forskningen eller övrigt rättsskydd. Av Forskningsetiska delegationen kan man begära ett utlåtande om beslutet (se anvisningarna för GVP-processen).

Förutom anvisningarna för handläggning av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis bör man vid utredningen beakta den allmänna lagstiftningen. I utredningen av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis utreds inte straffrättsliga, upphovsrättsliga, arbetsrättsliga eller andra rättsliga frågor som också kan höra ihop med den påstådda avvikelsen.   Utredningsprocessen för misstankar avvikelse från god vetenskaplig praxis består av tre steg:

• skriftlig anmälan
• förundersökning
• egentlig utredning. 

Det mest centrala i förfarandet med tanke på rättsskyddet är:

• rättvisa och opartiskhet i handläggningen
• att samtliga parter hörs
• sakkunnighet och snabbhet i handläggningen.

Det här förutsätter att varje fas i förfarandet dokumenteras noggrant och att man respekterar de olika parternas rätt till information samt andra rättigheter i förfarandet. Om en av parterna inte behärskar finska eller svenska tillräckligt använder man i utredningen, såsom i förhör och dokument, det språk som används i kommunikationen med parten på arbetet.

Rektorn för universitetet – eller kanslern om universitetet så beslutar –, rektorn för yrkeshögskolan eller direktören för forskningsorganisationen ansvarar för att anvisningarna för förfarandet iakttas och för beslutsfattandet under hela processen. Beslutsfattandet kan inte överföras på någon annan.

En anmälan om avvikelse från god vetenskaplig praxis skall göras hos den forskningsinstitution eller det läroverk där forskningen huvudsakligen utförts. Ifall den (eller de) som misstänks har arbetat i flera olika forskarsamfund kräver handläggningen av misstanken samarbete mellan de olika organisationerna, som bör komma överens om hur utredningen skall verkställas.  

Förfarandet i GVP-utredningen skall följa principerna i förvaltningslagen (434/2003). Där anges bland annat grunderna för god förvaltning och jävsgrunderna.

Forskningsetiska delegationen bör informeras om misstanke om avvikelse från god vetenskaplig praxis samt om de beslut som fattats i GVP-processens olika faser för att kunna följa med hur anvisningarna tillämpas och vilket forskningsetikens läge är i Finland. Även om alla handlingar som skickats till eller framtagits av myndigheterna enligt offentlighetslagen (621/1999) i regel är offentliga, skall organisationer som bedriver forskning beakta sin tystnadsplikt när de sänder sina dokument till delegationen.

GVP-anvisningarna utgör inget hinder för att man i internationella gemensamma projekt där det ingår forskare från finländska forskningssamfund i specialfall kan göra en utredning även utgående från anvisningar som tillämpas vid den utländska organisation som administrerar projektet. Den finländska parten i projektet bör medverka till att misstanken om avvikelse utreds på ett tillbörligt sätt.

Tilläggsuppgifter om tillämpningen av GVP-anvisningarna fås av Forskningsetiska delegationens generalsekreterare, gå till kontakuppgifter.

Processen för handläggning av misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis, dvs. GVP-processen

1. Misstankar om avvikelse från god vetenskaplig praxis skall underrättas rektorn eller annan person som ansvarar för beslutsfattandet enligt det ovan beskrivna (i fortsättningen rektorn) genom skriftlig anmälan. Anmälan görs hos den organisation där den misstänkliggjorda verksamheten bedrivits/bedrivs. Anmälan skall innehålla en specificering av vilket slag av avvikelse från god vetenskaplig praxis det är frågan om och misstanken skall motiveras. Anmälan kan inte göras anonymt. Rektorn kan också ta en sådan misstanke till behandling som han/hon underrättats om på annat sätt. Även Forskningsetiska delegationen kan föreslå att en misstanke som den fått kännedom om utreds i organisationen i fråga.

2. Rektorn beslutar om förundersökning skall inledas. Man kan avstå från att göra en förundersökning om

• den misstanke om avvikelse som rapporterats om inte hör till GVP-anvisningarnas tillämpningsområde, utan det rör sig om ett problem av annat slag
• det utan ytterligare åtgärder står klart att anmälan är grundlös, eller
• det finns andra motiverade skäl, såsom att en förundersökning inletts i en annan forskningsorganisation. 

Ett motiverat beslut om att en förundersökning inte kommer att inledas skall delges den som framfört misstanken och den som misstänks samt även Forskningsetiska delegationen. Om en av parterna är missnöjd med beslutet kan denna be om ett utlåtande av Forskningsetiska delegationen inom sex månader efter att beslutet kommit till partens kännedom (se punkt 12). Om ett beslut om att inleda förundersökning fattas skall den som framfört misstanken, den som misstanken väckts mot samt Forskningsetiska delegationen omedelbart underrättas om beslutet och om grunderna för detta.

3. Syftet med förundersökningen är att preliminärt utreda om det finns grund för de misstankar som framförts i anmälan och att granska de argument som framförts som stöd för misstankarna. I samband med förundersökningen hörs den som gjort anmälan, den som misstänks och vid behov experter och övriga personer. Förundersökningen skall utföras inom tre månader efter att anmälan mottagits, såvida det inte finns särskilda skäl för förlängd tidsfrist.

4. Om det utgående från förundersökningen visar sig att misstanken är obefogad, fattar rektorn beslut om att behandlingen av ärendet avslutas. Beslutet skall delges den som misstänkts, den som framfört misstanken samt Forskningsetiska delegationen. Beslutet kan också publiceras på den misstänktas önskan och vid övrigt behov. I beslutet bör nämnas att om en av parterna är missnöjd med beslutet kan denna be om ett utlåtande av Forskningsetiska delegationen inom sex månader efter att beslutet kommit till partens kännedom (se punkt 12). Om man konstaterar att anklagelserna om avvikelse från god vetenskaplig praxis framförts utan grund beslutar rektorn om eventuella följder.

5. Om det efter förundersökningen fortfarande finns skäl att misstänka försummelse av god forskningspraxis eller oredlighet i vetenskaplig verksamhet skall rektorn inleda en egentlig utredning. Den är dock onödig om redan förundersökningen visat att avvikelse från god vetenskaplig praxis ägt rum och den som misstänkts nöjer sig med förundersökningen eller det annars inte finns speciella skäl för en utredning. I så fall delger rektorn det beslut som nämns i punkt 9 utgående från förundersökningen. Det finns dock skäl för en utredning om det i samband med förundersökningen uppstått misstankar om oredlighet av ett mer omfattande slag än det som nämns i anmälan.

6. Rektorn bildar en utredningsgrupp för den egentliga utredningen och ber in olika experter som medlemmar, varav en utses till ledare. Utredningsgruppen skall ha sakkunskap inom det aktuella vetenskapsområdet och juridisk och annan nödvändig sakkunskap. I gruppen bör ingå minst två personer som inte ingår i den organisation som verkställer utredningen. När utredningsgruppen tillsätts och i dess verksamhet skall de allmänna jävsgrunderna enligt förvaltningslagen iakttas. Parterna i ärendet samt Forskningsetiska delegationen bör informeras om att utredningen inletts.

7. Utredningen skall utföras så snabbt som möjligt och dess olika faser, såsom hörandet av parterna, bör dokumenteras noggrant. Om utredningsgruppen inte har slutfört utredningen inom sex månader efter att ha mottagit uppdraget, skall den avge rapport om detta till rektorn, som beslutar om behövlig tilläggsfrist.

8. Utredningsgruppen skall avge en slutrapport om sitt arbete. Rapporten skall omfatta:

• en redogörelse för händelseförloppet innan tillsättandet av utredningsgruppen, såsom en beskrivning av den forskning eller den verksamhet som misstanken gäller samt grunderna för misstanken
• en redogörelse för utredningsgruppens verksamhet och hörandet av parterna
• utredningsgruppens motiverade bedömning av om den verksamhet som är föremål för misstanke för varje specificerad punkt som nämns i den skriftliga anmälan uppfyller kriterierna för oredlighet eller försummelse av god forskningspraxis samt, om en förseelse observerats, en motiverad bedömning av vilket slag av avvikelse från god vetenskaplig praxis det rör sig om, hur allvarlig den är och i vilken utsträckning den har upprepats.
• vid behov en förteckning över det forskningsmaterial, de forskningsresultat och de publikationer där det enligt utredningsgruppen ingår oredlighet eller försummelse av god forskningspraxis
• ett förslag om att publicera slutrapportens slutsatser i enlighet med punkt 9 samt eventuella förslag till hur följderna av avvikelsen kan elimineras.

Rektorn ber den misstänkta och den som framfört misstanken om bemötanden av slutrapporten.

9. Rektorn fattar beslut om huruvida avvikelse från god vetenskaplig praxis ägt rum. Beslutet skall delges den som misstänkts, den som framfört misstanken samt Forskningsetiska delegationen. I beslutet bör nämnas att om en av parterna är missnöjd med beslutet kan denna be om ett utlåtande av Forskningsetiska delegationen inom sex månader efter att beslutet kommit till partens kännedom (se punkt 12). Om det i utredningen konstateras att det är frågan om oredlighet i vetenskaplig verksamhet, skall man sträva efter att publicera slutsatserna i utredningsrapporten på ett sätt som utredningsgruppen finner lämpligt och i mån av möjlighet åtminstone i den publikationskanal genom vilken resultaten av den oredliga forskningen eller en produkt som tagits fram på oredligt sätt redan har kommit ut i offentligheten. Utöver detta kan en avvikelse från god vetenskaplig praxis som konstaterats leda till andra påföljder som rektorn är berättigad eller skyldig till att verkställa, t.ex. med stöd i förvaltnings-, straff- eller arbetsrättsliga lagstiftningen eller på avtalsrättsliga grunder. Ifall avvikelse från god vetenskaplig praxis ägt rum bör den påföljd av avvikelsen som föreläggs stå i rättvis proportion till hur allvarlig avvikelsen är.

10. Om slutresultatet av utredningen är att den misstänkta inte har gjort sig skyldig till avvikelse från god vetenskaplig praxis skall ett beslut där detta framgår sändas till den misstänkta och den som framfört misstanken. Dessutom skall man sträva efter att publicera slutresultatet av utredningen i en lämplig publikationskanal om den misstänkta så önskar eller det finns andra skäl för det.

11. Om den misstänkta arbetar i en annan forskningsorganisation än den där misstanken behandlats eller utför forskning med extern finansiering skall slutrapporten om utredningen även skickas till denna arbetsgivare eller forskningsfinansiär.

12. Om den som misstänks eller den som framfört misstanken är missnöjd med rektorns beslut, de förfaringssätt som tillämpats i förundersökningen eller utredningen eller med slutledningarna av slutrapporten kan denna begära ett utlåtande i ärendet av Forskningsetiska delegationen. Begäran skall motiveras och man bör precisera vilka frågor man begär ett utlåtande om. Om utredningsprocessen fortfarande pågår kan man inte begära ett utlåtande om åtgärder eller beslut gällande mellanfaserna. Utlåtandet skall begäras senast inom sex månader efter att beslutet delgetts.

Delegationen skall utan dröjsmål och senast inom fem månader efter att ha fått begäran om utlåtande behandla ärendet utgående från de dokument som sänts till delegationen samt ge ett utlåtande om ärendet som riktas till den som vänt sig till delegationen och som sänds för kännedom till rektorn och parterna i ärendet.

Vid avfattandet av utlåtandet ber Forskningsetiska delegationen vid behov om ett skriftligt bemötande av begäran om utlåtande av parterna i ärendet och den organisation vars beslut eller förfaringssätt den som begärt utlåtandet är missnöjd med. Den som begärt utlåtandet ges möjlighet att kommentera dessa bemötanden. Delegationens utlåtande och de dokument jämte bilagor som använts i avfattandet av det är i regel offentliga efter att utlåtandet avgetts.

Forskningsetiska delegationen kan i sitt utlåtande föreslå för rektorn att en tilläggsutredning görs om förundersökningsmaterialet, slutrapporten av den egentliga utredningen eller någon omständighet som en part i sin begäran om utlåtande fört fram enligt delegationens mening ger anledning till detta. 

Av vägande skäl kan Forskningsetiska delegationen även på eget initiativ, utan begäran om utlåtande, föreslå att utredningen kompletteras. 

Delegationen deltar inte i förundersökningarna eller de egentliga utredningarna och ordnar inte heller tillfällen i syfte att höra parterna.

Anvisningar för formulering av begäran om utlåtande finns här.