Forskningsfusk

Vetenskaplig forskning kan vara etiskt godtagbar och tillförlitlig och dess resultat trovärdiga enbart om forskningen bedrivs i enlighet med god vetenskaplig praxis. Tillämpningen av anvisningarna om god vetenskaplig praxis utgör en del av forskarsamfundets självkontroll och forskningsorganisationernas kvalitetssystem.

När det gäller att definiera oredlighet i forskning, reda ut misstankar och döma ut sanktioner tillämpas två huvudsakliga verksamhetslinjer: å ena sidan modeller som bygger på lagstiftning, å andra sidan modeller som bygger på självkontroll inom vetenskapssamfundet. Om utredningen bygger på lagstiftning är grov oredlighet i forskning samtidigt ett brott. Så är inte fallet om ett system för självkontroll tillämpas: då korrigerar vetenskapen sig själv genom att följa akademisk praxis. Då genomför vetenskapssamfundet utredningen internt och utdömer sanktioner enligt de spelregler som man gemensamt enats om.

I Finland används ett system som bygger på de första nationella anvisningarna från år 1994 om att känna igen och reda ut avvikelser från god vetenskaplig praxis (GVP). Utgångspunkten är utöver vetenskapssamfundets interna kontroll att vetenskapen är öppen och transparent, samt att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan forskare och forskningsorganisationer.