A misstänkte att B:s doktorsavhandling inom humaniora innehöll felaktig information och en felaktigt markerad källhänvisning, varför avhandlingen borde tas bort. Universitetet gjorde en förundersökning i ärendet enligt vilken det fanns ett fel i källförteckningen, men det var inte så betydande att doktorsavhandlingen borde ha bedömts på nytt. B hade inte heller kränkt god vetenskaplig praxis. B hade kontaktat biblioteket för att korrigera felet i doktorsavhandlingen.
A var missnöjd med beslutet enligt vilket ingen hade gjort sig skyldig till GVP-kränkning och yrkade att doktorsavhandlingen skulle förkastas.
TENK instämde i A:s åsikt att det var fråga om ett större fel än en enstaka post i källförteckningen, men ansåg ändå att B hade getts en förklaring enligt vilken det var fråga om en teknisk misstolkning som upprepades i de olika delarna av forskningstexten. Enligt TENK:s uppfattning var det inte fråga om en sådan grov försummelse eller vårdslöshet som skulle ha gett anledning att granska ärendet som en GVP-kränkning.
Enligt TENK var de åtgärder som vidtagits för att rätta till saken tillräckliga. TENK ansåg dock att även de elektroniska versionerna av doktorsavhandlingen måste kompletteras med ett meddelande om korrigeringen.