En grupp forskare misstänkte att den humanistiska faktaboken som professor A och docent B publicerade innehöll plagiering och så kallad självplagiering. Universitetet beslöt i sin förundersökning att A och B hade gjort sig skyldiga till likgiltighet för god vetenskaplig praxis, men gärningen nådde dock inte upp till allvarlighetsgrad plagiering. På grund av verkets återpubliceringsnatur konstaterades inte heller plagiering av sig själv i fallet. I sin begäran om utlåtande framförde forskarna till TENK sitt missnöje med den genomförda GVP-processen, och de bestred också de centrala resultaten av förundersökningen.
I sitt utlåtande ansåg TENK att förutredningen i anslutning till misstanke om plagiering inte var tillräckligt omfattande och att den inte hade grundat sig på GVP-anvisningen. Enligt TENK måste således universitetet inleda en egentlig undersökning i ärendet, eftersom misstanken om oredlighet i den vetenskapliga verksamheten inte helt kunde uteslutas. Dessutom bör universitetet i fortsättningen instruera de förundersökare som utsetts för GVP-processen att ta stöd av GVP-anvisningen. Anvisningen är bindande för forskare som skriver faktaböcker oberoende av deras vetenskapliga grad eller publikationsform.