Professor A misstänkte att professor B och universitetslektor C inom samma område i slutrapporten för ett forskningsprojekt lett av B hade uppgivit sådana publikationer som inte var publikationer för projektet i fråga eller att endast en liten del av de uppgivna publikationerna hade anslutit sig till projektet i fråga. Händelserna anknyter till två delvis överlappande forskningsprojekt där delvis samma forskare arbetade.
Enligt A:s uppfattning är omnämnandet av publikationer som gjorts i ett annat projekt, om att ha varit delvis gjorda i det egna projektet, överdrivning av projektets resultat och gav finansiären fel information.
På basis av den förutredning som genomförts i universitetet hade man inte gjort sig skyldig till GVP-kränkning i ärendet.
Parternas meningsskiljaktighet har att göra med slutrapportens ställning. Enligt B:s och C:s uppfattning har de varit skyldiga att rapportera vad projektets resurser har använts till. Att inte anmäla publikationerna hade varit att vilseleda finansiären.
A såg det på ett annat sätt. Enligt hen handlade det om att överdriva resultaten av ett projekt som leddes av B genom att utnyttja resultaten från ett projekt som leddes av hen. Hen anser att tillkännagivandet av publikationerna i B:s rapport minskade deras värde i förhållande till hens projekt. B och C borde ha förhandlat om rapporteringen av publikationerna med hen.
Överdrivning av egna vetenskapliga meriter har i GVP 2012-anvisningen klassificerats som ett ”annat oansvarigt förfarande” som i värsta fall kan uppfylla kriterierna för GVP-kränkningen. För att man i ett sådant fall skulle kunna fastslå en GVP-kränkning, borde den misstänkte forskarens agerande visa grov försummelse och vårdslöshet i olika skeden av utredningens utförande.
Saken kan också ses som att vetenskapssamfundet på annat sätt vilseletts i fråga om det egna forskningsarbetet, vilket i GVP 2012-anvisningen klassificeras som ”försummelse av god vetenskaplig praxis”. Även i ett sådant fall, för att man skulle kunna fastslå en GVP-kränkning, borde den misstänkta forskarens agerande utöver kännetecknen för försummelse visa grov försummelse och vårdslöshet i olika skeden av utredningens utförande.
Enligt TENKs uppfattning borde B och C ha förhandlat tydligare med A om rapporteringen av publikationerna. De misstänktas verksamhet visade inte ändå sådan grov oaktsamhet, vårdslöshet i olika skeden av forskningens utförande eller medveten vilseledning av vetenskapssamfundet att kännetecknen för GVP-kränkningen skulle ha uppfyllts.