En universitetslektor framförde GVP-misstankar till ett universitet. De anknöt till en doktorand inom agroforstvetenskaper som ledde ett forskningsprojekt. Enligt universitetslektorn hade doktoranden lagt till material från påhittade intervjuer i ett manuskript som de skrivit tillsammans. Enligt den genomförda GVP-processen kunde det inte fastställas hurdana intervjuer som gjorts eller hur det intervjubaserade materialet hade sparats. Enligt utredningsgruppen var det fråga om likgiltighet för god vetenskaplig praxis. I sitt beslut konstaterade universitetet dock att likgiltighet inte entydigt kunde kopplas endast till doktoranden och att avvikelser från GVP inte hade förekommit. Universitetslektorn var missnöjd med beslutet och bad om ett utlåtande av TENK.
Enligt TENK var det uppenbart att intervjumaterialet i artikeln inte hade rapporterats eller sparats enligt kraven för vetenskaplig kunskap. Doktoranden fick en möjlighet att förklara bristerna i sparandet och rapporteringen av intervjumaterialet, men doktoranden gjorde inte detta i GVP-utredningen eller TENKs utlåtandeprocess. Ovarsamt sparande av resultat är problematiskt för vetenskapssamfundet, eftersom det inte kan verifiera forskningsresultat som erhållits genom intervjuer. Därför ansåg TENK att doktoranden gjort sig skyldig till likgiltighet för god vetenskaplig praxis. Likgiltigheten handlade i synnerhet om bristfällig registrering och förvaring av resultat och forskningsmaterial.