Universitetet X:s professor A hade gjort en anmälan om sju GVP-kränkningsmisstankar som gällde kränkning av upphovsmannaskap och fördröjande av forskarkarriären, alla med professorn B inom teknik från samma universitet som misstänkt. Utredningsgruppen i den egentliga utredningen konstaterade i sin rapport att B hade lagt till extra skribenter till författarlistan för den gemensamma artikeln, manipulerat review-processen och försökt vilseleda publiceringsprocessen. Enligt X:s rektors beslut hade i två av de undersökta fallen konstaterats tillgrepp och i två fall försummelse av god vetenskaplig praxis. I tre andra fall konstaterades ingen GVP-kränkning.
I sin begäran om utlåtande till TENK förnekade B att hen gjort sig skyldig till GVP-kränkning, men motiverade inte detta fall för fall. Däremot ansåg hen att både misstankarna om GVP-kränkning och GVP-processen hade att göra med hens uppsägning, som hen ansåg vara olaglig och oprofessionell. Enligt B informerades hens dåvarande arbetsgivare universitet Y om slutresultatet av GVP-processen redan innan B hade gett sina egna kommentarer om utredningsgruppens rapport och innan X:s rektor hade fattat det slutgiltiga beslutet om GVP-processen i ärendet.
I sitt svar till TENK berättade universitetet X att det medvetet hade hållit isär B:s uppsägningsprocess och GVP-processen som hade att göra med hens agerande. X betonade att förvaltningslagen hade följts i GVP-processen och att de handlingar som uppkommer i GVP-processen är offentliga.
TENK granskade i sitt utlåtande endast de fall som undersökts i den ovan nämnda GVP-processen och där GVP-kränkning hade konstaterats. TENK tog inte ställning till B:s uppsägning eller de misstankar som B:s process riktat mot andra berörda parter.
I GVP-processen hade man bland annat konstaterat att B hade lagt till en person i författarlistan till en vetenskaplig artikel för att uppmuntra dennes forskarkarriär. Rektorn ansåg i sitt beslut att det skulle ha varit fråga om ett tillgrepp. Enligt TENK skulle det dock till sina kännetecken närmast ha varit fråga om något annat oansvarigt förfarande, det vill säga manipulering av upphovsmannaskapet genom att inkludera personer som inte deltagit i undersökningen i förteckningen över upphovsmän. Med beaktande av gärningens allvar ansåg TENK att det som hänt kan ses som försummelse av god vetenskaplig praxis. Eftersom ett tillgrepp som en form av GVP-kränkning är ytterst allvarligt, borde dess motiveringar ha varit obestridliga.
I sina utlåtanden tar TENK inte ställning till påföljderna av GVP-processerna. Därmed tar den inte heller ställning till i vilket skede organisation 1 som genomfört GVP-processen kan lämna uppgifter om utredningsgruppens rapport till organisation 2, om en forskare som är misstänkt i GVP-processen har övergått från 1 till 2.
I detta sammanhang hänvisar TENK också till att det enligt 9.2 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) ”är beroende av myndighets prövning att lämna ut uppgifter ur en handling som enligt 6 och 7 § ännu inte är offentlig. Vid prövningen skall hänsyn tas till det som bestäms i 17 §”
Som slutsats ansåg TENK att universitetet X hade genomfört den ifrågavarande GVP-processen i enlighet med TENKs anvisningar. B hade gjort sig skyldig till försummelse av god vetenskaplig praxis. I processen följde man GVP 2012-anvisningen.