I Europa tillämpas många olika nationella verksamhetsmodeller för utredning av forskningsetiska oegentligheter. Det finns också länder som inte ännu har något nationellt system. När det gäller att definiera oredlighet i forskning, reda ut misstankar och döma ut sanktioner tillämpas två huvudsakliga verksamhetslinjer: å ena sidan modeller som bygger på lagstiftning, å andra sidan modeller som bygger på självkontroll inom vetenskapssamfundet.
Om utredningen bygger på lagstiftning är grov oredlighet i forskning samtidigt ett brott. Så är inte fallet om ett system för självkontroll tillämpas: då korrigerar vetenskapen sig själv genom att följa akademisk praxis. Då genomför vetenskapssamfundet utredningen internt och utdömer sanktioner enligt de spelregler som man gemensamt enats om.
I Finland används ett system som bygger på de första nationella anvisningarna från år 1994 om att känna igen och reda ut avvikelser från god vetenskaplig praxis (GVP). Utgångspunkten är utöver vetenskapssamfundets interna kontroll att vetenskapen är öppen och transparent, samt att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan forskare och forskningsorganisationer. Systemet lämpar sig väl för den typ av demokrati som råder i Finland.
- Läs Sanna-Kaisa Spoofs artikeln "Forskningsetiskt system för självkontroll: Finlands modell steg för steg" från artiklar om Ansvarsfull forskning.
Anvisningarna om god vetenskaplig praxis (GVP)
Definitionen av god vetenskaplig praxis och avvikelser från denna, liksom utredning av olika fall, bygger i Finland på Forskningsetiska delegationens anvisningar God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelser från den i Finland, eller GVP-anvisningarna. Forskningsetiska delegationen har utarbetat anvisningarna i samarbete med vetenskapssamfundet. Finland har över 20 års erfarenhet av att tillämpa anvisningarna och se till att de fungerar smidigt. Anvisningarna uppdaterades senast år 2023.
Anvisningarnas verkan bygger på att alla universitet, yrkeshögskolor och övriga forskningsorganisationer som omfattas av offentlig finansiering, samt de viktigaste vetenskapsfinansiärerna, frivilligt förbinder sig att följa dem. Se förteckning över de organisationer som förbundit sig att följa anvisningarna.
