Forskare A misstänkte att forskardoktor B, biträdande professor C och professor D skulle ha gjort sig skyldiga till plagiering av forskar E:s lärdomsprov i en gemensam artikel inom det tekniska området, som skrevs av B, C, D och E. I artikeln användes lärdomsprovets text, resultat och observationer, men ingen hänvisning till lärdomsprovet gjordes. Samtidigt skulle vetenskapssamfundet enligt A ha vilseletts i fråga om nyhetsvärdet i fynden i artikeln. I sin begäran om utlåtande till TENK konstaterade A att referentgranskarna inte hade kunnat känna till artikelns likheter med lärdomsprovet.
I sitt beslut ansåg universitetets rektor att även om hänvisningen skulle ha varit önskvärd hade ingen GVP-kränkning skett. Enligt rektorn "rekommenderas att man å ena sidan i stor utsträckning hänvisar till tidigare lärdomsprov, men å andra sidan måste man avstå från att alltför mycket hänvisa till sina egna publikationer för att på konstgjord väg höja hänvisningsindexen".
TENK har fastställt att författare av vetenskapliga gemensamma artiklar tillsammans ska godkänna både artikelns innehåll och vems namn som antecknas i författarförteckningen. Om en GVP-kränkning konstateras i en gemensam artikel ansvarar alla forskare som antecknats som författare gemensamt för den, om inte varje författares kontribution specificeras separat i publikationen i fråga.
I sitt utlåtande ansåg TENK att eftersom E hade varit en av författarna till den misstänkta artikeln hade artikeln inte gett upphov till plagiering av delar av hens lärdomsprov. Genom att godkänna artikelns manus hade E samtidigt godkänt att det inte hänvisade till hens lärdomsprov. Samtidigt instämde TENK dock i universitetets uppfattning att i synnerhet handledarna för lärdomsproven borde komma ihåg god hänvisningspraxis när lärdomsprovet och den vetenskapliga publikationen innehållsmässigt är nära.