En begäran om utlåtande gällde om ett universitet, med anledning av en inlämnad GVP-anmälan, borde ha företagit, utöver förundersökning, även en egentlig undersökning; likaså ifrågasattes huruvida det ifrågavarande universitetets förfaringssätt under undersökningen överensstämde med GVP-processen. Det berörda fallet gällde ett manuskript till en teknisk doktorsavhandling och frågorna gällde avsteg från god vetenskaplig praxis och fusk i olika former. Med stöd av förundersökningen hade universitetet ansett att det visserligen kunde konstateras brister i sättet att ange hänvisningar, men att någon kränkning av god vetenskaplig praxis, på det sätt som ingår i forskningsetiska delegationens definitioner, inte hade förekommit.
I sitt utlåtande anmärkte forskningsetiska delegationen på utredningsorganets förfaringssätt. Bl.a. konstaterades brister i dokumentationen av förfarandena när parterna hade hörts i saken. Eftersom också det genmäle som universitetet hade ingett till forskningsetiska delegationen ansågs vara allmänt hållet, hade det enligt forskningsetiska delegationens uppfattning varit till fördel för alla parter om ärendet hade blivit föremål för en egentlig undersökning. Ärendet återsändes till universitetet för ny behandling, och därför tog forskningsetiska delegationen inte ställning till frågan om forskaren hade gjort sig skyldig till kränkning av GVP.