I det redan ovan beskrivna fallet med koppling till medicin som undersöktes vid ett universitet konstaterades frångående av god vetenskaplig praxis. Docent A som förde fram misstanken arbetade inom en forskningsgrupp vid universitetet under ledning av docent B. Enligt docent A hade det förekommit forskningsetiska försummelser i forskningsgruppens verksamhet under ledning av docent B. Efter utförd förundersökning ansåg universitetet att docent B gjort sig skyldig till frångående av god vetenskaplig praxis bland annat genom bristfällig rapportering om använda forskningsmetoder
I sin begäran om utlåtande till forskningsetiska delegationen framförde docent A sitt missnöje med de metoder som arbetsgruppen som genomfört förundersökning använde för att höra parterna och särskilt med att arbetsgruppen inte hörde de personer docent A namngett, som hade kunnat styrka att docent B förbjudit dem att berätta om ett fall som lett till en patients död. Dessutom misstänkte docent A docent B för förvrängning. Enligt docent A borde man ha genomfört en egentlig undersökning i enlighet med GVP-processen i ärendet.
Enligt forskningsetiska delegationens bedömning hade hörandet av parterna ändå fullgjort sitt syfte. Arbetsgruppen som genomförde förundersökningen var även berättigad att underlåta att höra de personer som namngavs av docent A, eftersom även om det påstådda förbudet hade existerat kan man inte dra slutsatsen att man avsiktligen försökt vilseleda det vetenskapliga samfundet. Docent B:s agerande i ärendet kunde motiveras.
Forskningsetiska delegationen konstaterade i sitt utlåtande att parterna var av samma åsikt om att det inte publicerats någon rapport om fallet som ledde till en patients död. Man var dock oeniga om vad som antyds med att fallet lämnats opublicerat. I situationer då man angett att publikationen är begränsad till rapportering om ett enskilt fall, kan man inte förutsätta att man på samma gång rapporterar om övriga fall. Att man då inte inkluderar eventuella övriga fall, är inte förvrängning av observationer, utan forskaren har rätt att göra detta val.
Arbetsgruppen vid universitetet som genomförde förundersökningen hade i sin rapport noterat flera problem i anslutning till rapporteringen om publicerade fall, som man hade ansett kan leda till att läsaren får en missvisande bild av resultaten för behandlingen. De som genomfört förundersökningen hade ansett detta vara frångående av god vetenskaplig praxis. Denna bedömning, som forskningsetiska delegationen ansåg vara motiverad, var dock inte tillräcklig för att påvisa att man avsiktligen försökt vilseleda det vetenskapliga samfundet.
Förundersökningen i ärendet som verkställdes av universitetet var så grundlig att den kan jämföras med en egentlig undersökning. Man kunde inte anta att en fortsatt undersökning skulle ge upphov till betydelsefull ny information. Inte heller docent B ställde krav på en egentlig undersökning. Universitet hade således kunnat fatta beslut i ärendet utgående från förundersökningen.