Forskningsetiska delegationen tog emot en begäran om utlåtande där missnöje uttrycktes angående en utredning om avvikelse från god vetenskaplig praxis som utfördes av ett universitet. GVP-utredningen gällde en pro gradu-avhandling som godkändes på universitetet år 2013. Den som begärde utlåtandet ansåg att det i avhandlingen finns stycken utan referens från dennes egen pro gradu-avhandling som godkändes år 2011. Enligt universitets förundersökning uppfyllde lärdomsprovet inte kriterierna för oredlighet och försummelse i förhållande till den avhandling som den som begärde utlåtandet hade skrivit och ingen egentlig utredning påbörjades.
Forskningsetiska delegationen ombads särskilt att ta ställning till likheten hos de textavsnitt som beskriver forskningsprocessen. Det som var obestridligt i ärendet var att pro gradu-avhandlingens författare hade återgett den forskningsutformning som den som begärt utlåtandet hade skrivit för att få jämförelsebara resultat.
I sitt utlåtande ansåg forskningsetiska delegationen att den jämförande forskningsutformningen har lett till liknande språkbruk, särskilt i de avsnitt som beskriver forskningsutformningen och den föregående forskningen. Då syftet var att upprepa den tidigare forskningen ansågs detta vara förståeligt. Användning av långa parafraser som innehåller flera meningar utan citat kan dock anses problematiskt, eftersom parafraserna kan fördunkla förhållandet mellan författarens egen text och den citerade texten. I utredningen som begäran om utlåtande gällde kunde man ha fört fram på ett bättre sätt att förutom forskningsutformningen citerades även beskrivningen av den från forskningen som den som begärde utlåtandet hade gjort.
Forskningsetiska delegationen ansåg dock att pro gradu-avhandlingen inte hade som syfte att ringakta betydelsen av arbetet som den som begärde utlåtandet hade gjort som utgångspunkt för forskningen. Tvärtom fördes dess betydelse fram på flera ställen och på ett forskningsetiskt oklanderligt sätt. I begäran om utlåtande tog man heller inte upp omständigheter som inte hade behandlats i den tidigare utredningen. På grund av dessa orsaker ansåg forskningsetiska delegationen att det i utredningen inte hade kommit fram sådan försummelse som skulle kunna anses som en avvikelse från god vetenskaplig praxis.