Forskardoktor X inom naturvetenskapen var missnöjd med GVP-processen vid ett universitet och bad om ett utlåtande av forskningsetiska delegationen. X hade några år tidigare deltagit som forskare inom ett internationellt, tvärvetenskapligt projekt lett av professor Y inom humaniora, och bidragit med forskning inom det egna området.
I förundersökningen fattade rektorn beslut om att X:s arbete som utvecklare av metoden inte uppfyllde kriterierna för författarskap i samtliga vetenskapliga studier utgivna utgående från projektet. På detta vis var det tillräckligt att lägga till X:s namn i tack-sektionen i de redan publicerade artiklarna för att påvisa dennes kontribution. En av motiveringarna var att X inte hade deltagit i skrivprocessen då artiklarna författades.
I sitt utlåtande konstaterade forskningsetiska delegationen att den ställning forskaren innehaft inom forskningsprojektet saknar betydelse på allmän nivå för om han eller hon ska nämnas som upphovsman. Frågan om upphov beror endast på vilken intellektuell insats forskaren har bidragit med för den nya informationen som forskningen gett. Den så kallade upphovsmannahedern, rätten att identifieras som upphovsman om forskningsinsatsen är tillräcklig, kan inte avsägas i arbetsavtal eller övrigt avtal. Det har inte heller någon betydelse för författarskapet i detta sammanhang om forskaren deltog aktivt i den egentliga skrivprocessen.
Trots att universitetets förundersökning konstaterar att professor Y och medförfattare Z gjort sig skyldiga till frångående av god verenskaplig praxis, är det inte tillräckligt för att eliminera misstanke om eventuella andra GVP-kränkningar och behandlar inte i tillräcklig utsträckning X:s rätt till upphov. Dessutom borde universitetet även ha hört utländska forskare som arbetade inom projektet eftersom de finländska GVP-anvisningarna även gäller dem.
I samband med den samma GVP-processen lade forskardoktor X fram en misstanke om att professor Y då denne sökte sin professortjänst skulle ha överdrivet sina förtjänster i förteckningen över publikationer genom att göra författarnas inbördes ordning mer fördelaktig för sig själv.
Forskningsetiska delegationen konstaterade i sin slutsats att universitetet ska inleda en egentlig undersökning inom GVP-processen för ärendet. Dessutom föreslog forskningsetiska delegationen att universitetet skulle inleda en GVP-förundersökning för att klargöra om dokumenten för arbetssökning var sakliga.