Specialforskare X vid forskningsinstitut A var missnöjd med GVP-processen vid A där man klarlade om projektforskare Y vid forskningsinstitutet gjort sig skyldig till GVP-kränkning genom att fördröja publiceringen av en gemensam artikel inom jordbruks- och skogsvetenskap. Y hade tagit manuskriptet ur en internationell vetenskaplig tidskrifts referentgranskning. Det var fråga om ett artikelmanuskript som utarbetats av X och Y tillsammans med äldre forskare Z.
Enligt överdirektören för A:s beslut handlade det inte om GVP-kränkning utan om vetenskaplig tolkning av forskningsrönen och meningsskiljaktigheter i anslutning till detta. Även om forskningsrönen ur forskningsinstitutets synvinkel ska publiceras så snabbt som möjligt, var Y:s andel av beredningen av den gemensamma artikeln så betydande att artikeln inte kunde publiceras utan dennes samtycke. Enligt överdirektören kunde publicering av artikeln i X:s och Z:s namn ha gett upphov till GVP-kränkning.
I sitt utlåtande konstaterade forskningsetiska delegationen att upphovsmannen har rätt att avgöra när forskningen är redo för publicering. Y hade utnyttjat denna rätt. Slutresultatet, såsom forskningsinstitut A i sin förutredning hade konstaterat, fordrade således inte ändring. På allmän nivå kan rätten att neka samtycke till publicering även missbrukas. Missbruk kan exempelvis vara att upphovsmannen nekar samtycke för att utöva påtryckning på de övriga medlemmarna i forskningsgruppen för att få dem att ändra innehållet i forskningsrapporten eller författarnas inbördes ordning, på ett sätt som kan anses vara klart osakligt och ogrundat. Ett förfaringssätt av detta slag skulle innebära frångående av god vetenskaplig praxis.
X var även missnöjd med det muntliga utfrågningstillfället i samband med A:s GVP-process. X ansåg att tillfället var partiskt, eftersom endast partnernas chefer inbjudits och Y hade med sig en utomstående assistent.
Forskningsetiska delegationen anser att forskningsorganisationerna har fria händer att genomföra GVP-förundersökning på det sätt de önskar, och arrangera utfrågningstillfällen i anslutning till dessa. I fallet i fråga hade man under samma tillfälle försökt komma överens om publiceringen av den gemensamma artikeln. Här kunde de närvarande bli oklara över i vilket skede utfrågningstillfället behandlade arbetsledning och när man utredde eventuell GVP-kränkning. Med tanke på parternas rättskydd finns det anledning att alltid tydligt skilja åt GVP-processen och försök att reda ut konflikter på arbetsplatsen.
Dessutom konstateras i forskningsetiska delegationens utlåtande att en part i GVP-utredning har rätt att använda assistent under utfrågningstillfälle.