Docent A meddelade universitets rektor om att universitetets professor B i humaniora hade gjort sig skyldig till överdrift i sin meritförteckning. A hade arbetat som ansvarig forskare inom ett projekt åt universitetet. Efter att A:s arbetsrelation upphört, hade meriten för ekonomiansvaret för projektet ifråga ändrats i universitetets interna forskningsdatabas från A till B som arbetat som institutionens chef. B hade angett anskaffning av finansieringen för projektet ifråga i sin meritförteckning. A anser detta helt vara sin egen merit.
Forskningsetiska delegationen ansåg i sitt utlåtande att B hade utformat sin meritförteckning på ett vilseledande sätt eftersom man kan få intrycket att B ensam har anskaffat projektfinansieringen. Fastän en del av projektets ekonomiansvar som institutionens chef hade tillfallit B och fastän mellanrubrikerna i meritförteckningsmodellen hade del i att ge felaktig uppfattning, borde B ha preciserat sin del i anskaffningen av finansiering i sin meritförteckning. Universitetets GVP-process konstaterade att B inte hade någon skuld i ändringen av uppgiften i forskningsdatabasen.
Forskningsetiska delegationen ansåg i sitt utlåtande att fastän B hade agerat ansvarslöst, så hade gärningen inte varit vårdslös på det sätt att kriterierna för försummelse hade uppfyllts. Slutresultatet av universitetets GVP-process dvs. att någon GVP-kränkning inte hade skett, ansågs vara korrekt. Eftersom de ovannämnda händelserna inföll innan GVP 2012-anvisningen trädde ikraft, så användes vid utredningen om GVP-kränkning skett GVP-anvisningarna från 2002.