Universitetet mottog en anmälan om misstänkt plagiering av en pro gradu-avhandling i samhällsvetenskap. I samband med förundersökningen konstaterades det att avhandlingens litteraturförteckning innehöll några fel i källhänvisningarna men att det inte var fråga om direkt plagiering.
Den som inlämnat anmälan bad Forskningsetiska delegationens utlåtande om huruvida universitetet hade gjort rätt när det avgränsat behandlingen till att gälla endast de punkter som var kontroversiella och huruvida författaren till avhandlingen gjort sig skyldig till plagiering.
I sitt utlåtande ansåg Forskningsetiska delegationen att förundersökningen hade genomförts på lämpligt sätt och att universitetet hade god anledning till att avgränsa sin förundersökning till att enbart gälla den ursprungliga GVP-anmälan. Universitetet kunde gå till väga på detta sätt också därför att det i samband med förundersökningen inte fanns några tecken på mer omfattande fusk. De bristfälliga källhänvisningarna i litteraturförteckningen var enligt Forskningsetiska delegationen inte nog för att klassificeras som plagiering och bristerna borde redan ha uppmärksammats i bedömningen av avhandlingen.