Professor A vid universitet X misstänkte att professor B och forskare C vid universitet Y hade gjort sig skyldiga till bristfällig anonymisering av de personer som undersöktes och till att dela med sig av forskningen utan informerat samtycke. I artikeln beskrevs arbetsgemenskapen vid universitet X, som C tidigare hade varit en del av.
I GVP-förundersökningen som utfördes av universitet X konstaterades att författarna gjort sig skyldiga till försummelse, som framkom som rapportering av forskningsresultat och tillämpade metoder på ett missvisande sätt, samt som vilseledande av vetenskapssamfundet. Publikationen ansågs också innehålla fabricering samt försvåra en annan forskares arbete på övrigt osakligt sätt, eftersom de undersökta personerna själv också var forskare.
I sin begäran om utlåtande framförde B att X inte hade befogenheter att utföra GVP-processen, eftersom både B och C arbetade för Y vid tidpunkten för utarbetandet av den misstänkliggjorda publikationen. B förnekade GVP-processens slutsats också på grund av att man i förundersökningen inte hade förstått deras forskningsmetod. Dessutom framförde B att det inte var fråga om en vetenskaplig artikel utan en essä som GVP-anvisningarna inte gäller.
I sitt utlåtande konstaterade Forskningsetiska delegationen att X var rätt instans för att undersöka det anmälda ärendet, eftersom C hade hört till den vetenskapliga gemenskapen vid X vid en tidpunkt då material till den misstänkliggjorda forskningen hade samlats in. Eftersom de misstänkta inte hade godkänt slutresultatet av förundersökningen och eftersom det i förundersökningen konstaterades en mer allvarlig avvikelse från god vetenskaplig praxis än den ursprungliga misstanken, skulle en egentlig GVP-utredning inledas i ärendet enligt Forskningsetiska delegationen.
Vid det här skedet tog Forskningsetiska delegationen inte ställning till ifall B och C eventuellt gjort sig skyldiga till försummelse eller oredlighet.