En forskare anställd av forskningsorganisationen x inom naturvetenskaperna, har insänt en GVP-anmälan på grund av misstanken om att ett opublicerat pro gradu-arbete, som forskaren skrivit vid universitetet y, hade plagierats i en vetenskaplig publikation. Misstankarna riktades mot flera forskare, vilkas arbetsgivare eller universitet för fortsatta studier var två olika universitet, y och z, liksom även anmälarens arbetsgivare x, dock så att det forskningsprojekt som sammanbinder alla berörda parter hade administrerats av universitetet z. GVP-anmälan hade ingetts till forskningsorganisationen x, vars forskningsdirektör ansvarade för GVP-undersökningen, samt till universitetet z, där dekanus hade hand om GVP-processen.
Forskningsetiska delegationen konstaterade i sitt utlåtande att de båda undersökningarna hade företagits med avsevärda brister i GVP-processerna: någon anmälan till forskningsetiska delegationen hade inte skett, ingen förundersökning hade gjorts och någon utredningsgrupp hade inte tillsatts. Under utredningens gång hade den person som fört fram misstankarna inte ens hörts. Likaså ska beslutsfattaren i anslutning till en GVP-undersökning i organisationerna vara den ansvariga direktören resp. universitetets rektor.
Eftersom det inte heller var möjligt att helt utesluta misstankarna om GVP-brister, och eftersom den tillämpade definitionen av plagiat inte motsvarade vare sig den nationella eller internationella tolkningen av begreppet, ansåg forskningsetiska delegationen att ärendet krävde en ny egentlig undersökning, antingen separat av vartdera organet eller en gemensam utredning av båda.
Forskningsetiska delegationen påpekade också att det i utredningen inte borde ha framställts motmisstankar gentemot den person som framfört de ursprungliga misstankarna.