Forskare A var nöjd med resultatet av universitetets GVP-process, där forskare B konstaterades ha gjort sig skyldig till oredlighet (plagiering) genom att kopiera hens forskningsplan i sin finansieringsansökan. A var ändå missnöjd med det sätt på vilket universitetet offentliggjorde GVP-utredningsgruppens slutrapport, samt med de korrigerande åtgärder som universitetet hade meddelat att det vidtar i ärendet. A kunde inte längre använda sin stulna forskningsplan eller de idéer i den som hade beviljats finansiering.
Ärendet anknyter till samma helhet som Forskningsetiska delegationens utlåtande 2019:18.
När oredlighet konstateras i GVP-processen, ska man enligt riktlinjerna i GVP-anvisningarna i mån av möjlighet publicera slutsatserna i utredningsrapporten, åtminstone i den publikationskanal genom vilken resultaten av den oredliga forskningen har publicerats. A:s plagierade text hade publicerats i en forskningsplan som omfattades av tystnadsplikt, och som sändes finansiären. Texten hade inte publicerats någon annanstans.
Enligt Forskningsetiska delegationen handlade alltså universitetet i enlighet med GVP-anvisningarna, då det skickade utredningens slutrapport och rektors beslut endast till finansiären för kännedom, och inte publicerade det mer omfattande. Den enhet som skötte GVP-utredningen ansvarade för att fatta beslut om följderna av en eventuell avvikelse från god vetenskaplig praxis.