Forskare A hade gjort en skriftlig anmälan om misstankar om GVP-kränkning inom naturvetenskap vid ett visst universitet. Enligt anmälan hade professor B inte beaktat forskare A:s andel och upphovsrätt vid modifiering eller publicering av forskningsmaterial producerat av forskningsgruppen som professor B ledde. I sitt genmäle till universitetet berättade professor B, att forskare A hade varit anställd av professor B:s företag X, och inte en akademisk medlem av forskargruppen ledd av professor B. Dessutom hade forskare A blivit uppsagd från företag x tre år innan publiceringsåret för publikationerna som angavs i anmälan.
Forskningsetiska delegationen ansåg i sitt första utlåtande att universitetet begått ett fel i förfarandet, då man inte gav forskare A möjlighet att framföra ett genmäle med anledning av professor B:s utlåtande. På grund av detta returnerades ärendet till universitetet. Universitetet fattade ett nytt beslut i ärendet efter att man hade hört forskare A och övriga parter. Enligt beslutet fanns det inte skäl att inleda en förundersökning i enlighet med processen för GVP-kränkning.
Forskare A var missnöjd med det ovannämnda beslutet och bad forskningsetiska delegationen om ett utlåtande om huruvida förundersökningen borde ha genomförts utgående från forskare A:s indicier och huruvida behandlingen av forskare A:s begäran om förundersökning var saklig. Efter detta bad forskningsetiska delegationen universitetet om en bedömning av forskare A:s andel och upphovsrätt för de publikationer och den forskningsverksamhets del som forskare A uppgav i sin begäran om utlåtande. I begäran om genmäle konstaterade forskningsetiska delegationen även, att det inte var av betydelse för upphovsrätten eller GVP-processen vilken arbetsgivare personen som framförde misstankar om GVP-kränkning arbetat för.
Enligt universitetet var det fastställt utom all tvivel att mikroskopbilderna tagna av forskare A var tagna senast tre år innan artiklarna publicerades. Artiklarna hade även bearbetats efter att forskaren hade sagts upp från företag X. Universitetet hänvisade även till de s.k. Vancouverprinciperna, som gäller upphovsrätt för biomedicinska publikationer.
Forskningsetiska delegationen konstaterade i sitt utlåtande att forskare A inte i sina misstankar om kränkning eller senare skrivelser konkret och med motiveringar fört fram sin uppfattning om vilken den egna insatsen exakt var i de omstridda publikationerna. På grund av detta och bland annat den införskaffade utredningen kunde universitetet inom ramen för förfaringsanvisningen för utredning av GVP-kränkningar underlåta att inleda en förundersökning. Den som gjorde anmälan bar ansvaret för att ärendet utreds. Ansvaret kunde inte flyttas över på universitetet. Även om universitetet handlat i enlighet med anvisningen då beslutet i ärendet fattades, skulle det även ha varit möjligt att motivera en motsatt lösning. Med anledning av detta kom forskningsetiska delegationen till slutsatsen i det andra utlåtandet, att universitet hade handlat i enlighet med GVP-anvisningen då man beslöt att inte inleda en förundersökning.
Utöver detta ansåg forskningsetiska delegationen att det är viktigt att tröskeln för att inleda förundersökning förblir låg. Att en förundersökning görs är viktigt för parternas rättskydd och även med tanke på hur rättvist personen som gjort anmälan upplever att undersökningsförfarandet är. Forskningsetiska delegationen betonade även att det saknar betydelse för om forskaren ska anges som upphovsman för en publikation om forskaren har ett tjänsteförhållande eller är studerande inom ett forskningsprojekt. Upphovsrätten är endast beroende av vilken intellektuell insats forskaren har bidragit med i produktionen av den nya kunskap som presenteras i studien. Det är inte möjligt att frånsäga sig rätten att bli identifierad som upphovsman, vid tillräcklig forskningsinsats, i arbetsavtal eller andra avtal.