A, som framförde misstanken, gjorde en anmälan om GVP-kränkning till universitet X om den studerande B som arbetat som dess forskningsbiträde och sedermera övergått till universitet Y. Misstanken riktades mot B:s två publikationer och gällde bland annat manipulering av upphovsmannaskapet och överdrivning i forskningens källförteckning. Enligt A var det oklart med vilken typ av bidrag och i vilken organisation B skulle ha deltagit i undersökningen. Dessutom skulle ett av de två manuskript som publicerades i vetenskapliga tidskrifter ha köpts från en så kallad examensfabrik (papermill).
I en förutredning utförd av universitet X hade B medgett de misstänkta GVP-kränkningarna, och dessutom berättade hen att hen betalat medförfattaren för att få sitt namn upptaget på författarlistan till artiklarna. I universitet X:s rektors beslut konstaterades dock att eftersom B vid tidpunkten för de misstänkta kränkningarna inte hade stått i anställningsförhållande till universitet X, skulle avgörandet i ärendet istället ankomma på universitetet Y.
A hade gjort motsvarande GVP-anmälan även till universitet Y. Enligt Y hade det inte behörighet att behandla ärendet, eftersom B vid tidpunkten för de misstänkta gärningarna inte hade haft anställnings- eller studiekontakt med det. De publikationer som var föremål för misstanken har inte heller nämnts i Y:s forskningsdatasystem.
I sin begäran om utlåtande till TENK frågade A hur man borde ha framskridit i ärendet. Enligt TENK ska GVP-processen i regel genomföras av den instans inom forskarsamfundet som den misstänkte verkat vid vid tidpunkten för den misstänkta kränkningen. I detta fall återfanns en av B:s kontroversiella artiklar i universitet X:s forskningsdatasystem, och där var B:s affiliate markerad som X. Därmed hade universitetet X varit rätt instans att genomföra GVP-processen. Som påföljd enligt GVP-anvisningen skulle det begära att vetenskapstidningen skulle dra tillbaka artikeln i fråga.