Avhandlingens handledares oaktsamhet var inte grov och publiceringen av ett bildligt uttryck som liknade den handleddas var inte en GPV-kränkning (TENK 2024:4)

Universitetets X avhandlingsforskare A på det humanistiska området misstänkte handledaren för sin doktorsavhandling, professor B på det tekniska området vid X, för att ha plagierat och tillgripit A:s forskningsarbete och publikationer. Enligt anmälan skulle B i sin artikel ha plagierat bland annat det bildliga uttryck som A framförde under föreläsningen. Dessutom skulle intervjumaterialet i artikeln ha varit uppdiktat.

I den påbörjade GVP-processen följde man GVP 2012-anvisningen. Förutredningsmannen ansåg att trots att B hade varit oaktsam i sin hänvisningspraxis hade hen ändå skickat artikeln i fråga till A för kommentarer innan den publicerades. Även om A:s och B:s bilder liknar varandra finns det även förebilder för A:s bild.

Utredningsgruppen i den egentliga utredningen konstaterade att B agerat både som utredare och handledare oaktsamt och klandervärt. I de e-post- och telefonintervjuer som nämndes i den kontroversiella artikeln hittades inga promemorior. B hade dock erkänt sin oaktsamhet och hade strävat efter att avhjälpa de brister som upptäckts. Utredningsgruppen bedömde att B:s förfarande hade varit nära försummelse, men gränsen för GVP-kränkning hade ändå inte överskridits. X:s rektor kom fram till samma sak.

A var missnöjd med både den genomförda GVP-processen och rektorns beslut.

I sitt utlåtande ansåg TENK att förutredningen och den egentliga utredningen hade varit tillräckliga och noggrant genomförda. Efter att ha gått igenom dokumentationen och den kontroversiella publikationen instämde TENK i rektorns slutsats att B som helhet betraktad inte hade gjort sig skyldig till GVP-kränkning. 

På ett allmänt plan konstaterade TENK att en GVP-kränkning endast kan konstateras om gärningen utöver kännetecknen för den ifrågavarande GVP-kränkningskategorin även uppfyller de allmänna kriterierna för GVP-kränkningar.  I GVP-processen ska det således också bevisas att den misstänkte i sitt forskningsarbete har gjort sig skyldig till uppsåtlig vilseledning, grov försummelse eller vårdslöshet mot vetenskapssamfundet.