Universitetet hade enligt en förundersökning konstaterat att A hade gjort sig skyldig till avvikelser från god vetenskaplig praxis i sin pro gradu-avhandling inom pedagogik, men gärningen ansågs inte vara särskilt allvarlig (se TENKs verksamhetsberättelse 2018 fall 5 punkt 3.2) Avvikelser från GVP som konstaterats i forskningsorganisationerna).
Då det gjordes en ny GVP-anmälan i ärendet, inledde universitetet emellertid en andra förundersökning, på basis av vilken A konstaterades vilseledande ha framlagt andras resultat och slutledningar som sina egna. Universitetet ansåg att A hade gjort sig skyldig både till likgiltighet för god vetenskaplig paxis och för fusk, som framgick i form av plagiering.
Privatperson B var missnöjd med att det inte gjordes någon egentlig utredning i ärendet, fastän det i förundersökningen hade kommit fram att det var fråga om större fusk än man tidigare trott. Förundersökaren hade inte heller haft möjligt att använda ett elektroniskt program för identifiering av plagiat, eftersom A inte hade gett lov till att arbetet digitaliseras.
I sitt utlåtande konstaterade TENK att GVP-anvisningarna utarbetats för att säkerställa den vetenskapliga forskningens kvalitet. I en situation där det är fråga om en pro gradu-avhandling och där förundersökningen redan klart har visat att det skett en GVP-kränkning, ska en egentlig GVP-undersökning i regel inledas endast på begäran av den som framlägger misstanken eller i övrigt av motiverad orsak. Plagiering kan även konstateras utan ett program för identifiering av plagiat.