I professor A:s forskningsgrupp inom samhällsvetenskaper arbetade en utländsk forskare B, som var gästforskare vid universitetet X. Enligt ett meddelande om misstanke om avvikelse från god vetenskaplig praxis hade A och B i samförstånd skrivit flera gemensamma vetenskapliga artiklar tills B, utan att A kände till det, hade begärt att A skulle strykas från författarförteckningen till två vetenskapliga artiklar under utvärderingsprocessen för manuskriptet.
Utifrån den egentliga GVP-utredningen ansåg X:s rektor att B hade gjort sig skyldig till försummelse av god vetenskaplig praxis då hen publicerade artiklarna i sitt eget namn, nämligen förringning av andra forskares roll i en publikation.
I sin begäran om utlåtande framförde B sitt missnöje med det sätt på vilket X genomförde GVP-processen. Enligt hen var medlemmarna i rektorns och utredningsgruppens medlemmar jäviga (conflict of interest) att bedöma A:s GVP-anmälan, på grund av sina nära vänskaps- och samarbetsrelationer.
Enligt Forskningsetiska delegationen orsakar det ändå inte jäv att man till exempel är kolleger eller medlemmar i samma administrativa universitetsorgan i en GVP-process, om det inte på samma gång ingår någon annan bindning, som till exempel betydande gemensamma forskningsprojekt. Dessutom borde forskarna själva ha meddelat om sitt eventuella jäv i förhållande till det ärende eller de personer som undersöktes.
Eftersom B hade arbetat vid universitetet med ett personligt, internationellt forskningsbidrag, ansåg B att hens ärende borde ha undersökts i samarbete med den instans som motsvarar Forskningsetiska delegationen i det land som beviljat stipendiet. Enligt Forskningsetiska delegationen var det ändå inte så: i specialfall kan förutom Forskningsetiska delegationens nationella anvisningar även code of conduct-anvisningarna tillämpas för forskare som arbetar i Finland, då forskarna deltar i internationella forskningskonsortier som administreras utanför Finland och som tillämpar de internationella anvisningarna. Enligt Forskningsetiska delegationen kunde positionen som gästforskare inte jämställas med internationellt forskningskonsortium som avses i GVP-anvisningarna, så X var (ensam) behörig i ärendet.
Som ett nytt ärende i sin begäran om utlåtande till Forskningsetiska delegationen framförde B att A hade gjort sig skyldig till falsk och illvillig angivelse om avvikelse från god vetenskaplig praxis. Enligt Forskningsetiska delegationen var detta inte fallet, eftersom A utan tvekan hade tydliga skäl att begära att X skulle undersöka ärendet i en GVP-process.
Eftersom A och B hade en avvikande uppfattning om ifall A:s medverkan var tillräcklig för upphovsmannaskap i de omstridda publikationerna, gav Forskningsetiska delegationen universitetet en anmärkning. Universitetet ska i fortsättningen se till att de anställda och andra parter kommer överens om principerna för författarskap och upphovsmannaskap före publiceringsprocessen.
Forskningsorganisationerna är också skyldiga att göra detta enligt Forskningsetiska delegationens rekommendation Att komma överens om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer.
Se även konstaterade fall av avvikelse från god vetenskaplig praxis, fall 2.