Forskningsinstitution X publicerade en årsrapport om samhällsvetenskaper med forskarna A:s och B:s namn på omslaget. Forskare C vid samma forskningsinstitution ansåg att sakkunskapen i hens forskningsgrupp, som undersökte samma ämnesområde, hade förbigåtts eftersom de inte nämndes som författare till rapporten i fråga. Därför skulle A ha gjort sig skyldig till försummelse, som framkom både i form av att förringa andra forskare och bristfällig hänvisning till tidigare forskningsresultat från C:s forskningsgrupp.
I sitt svar på misstanken berättade A att det på publikationens omslag enligt rådande praxis fanns namnen på de personer som ger ytterligare information om saken. X utförde en förundersökning i ärendet, och enligt den hade det inte förekommit någon avvikelse från god vetenskaplig praxis.
Enligt både GVP-anvisningarna och Forskningsetiska delegationens rekommendationer om upphovsmannaskapet ska parterna på förhand komma överens om vems namn som ska antecknas i författarförteckningen till forskningspublikationen och hur andra slags upphovsmän antecknas i publikationen. Om inget annat anges antas enligt Forskningsetiska delegationen de personer vars namn har antecknats på omslaget vara författare till publikationerna.
Enligt Forskningsetiska delegationen förblev det i detta fall oklart om det var tänkt att A och B i den omstridda rapporten skulle vara upphovsmän, redaktörer eller enbart personer som ger ytterligare information. Kriterierna för försummelse uppfylldes ändå inte, eftersom det i utarbetandet av rapporten inte framkom till exempel grov underlåtenhet. Dessutom hade X korrigerat sin publiceringspraxis enligt Forskningsetiska delegationens anvisningar omedelbart efter att C hade gjort en anmälan om avvikelse från god vetenskaplig praxis i ärendet.