Doktor A i humanistiska ämnen misstänkte att professor B från samma vetenskapsområde hade gjort sig skyldig till stöld samt försvårat och förhalat forskare A:s arbete på ett olämpligt sätt, eftersom A:s namn inte nämndes som redaktör i en vetenskaplig artikelsamling vars chefredaktör B var. När A inlämnade en GVP-anmälan om saken till universitetet, hade boken ännu inte getts ut, men B hade anmält till A att dennes arbete i redaktionen var slut.
Enligt A:s mening hade hen deltagit i redaktionellt arbete under hela bokprojektets gång och också idén till boken kom ursprungligen från A. B ansåg att A inte gjort sitt arbete enligt den tidtabell som överenskommits. Något skriftligt avtal hade inte gjorts över det redaktionella arbetet och parterna hade avvikande meningar om vad som överenskommits i övrigt. Enligt universitetets GVP-förundersökning hade B inte gjort sig skyldig till GVP-kränkning.
Enligt Forskningsetiska delegationen är arbetet som redaktör inte avhängigt av om personen konkret deltar i bearbetningen och redigeringen av texterna utan det har också att göra med den vetenskapliga/mentala insatsen. I sitt utlåtande tog Forskningsetiska delegationen dock inte ställning till huruvida A:s vetenskapliga insats var tillräcklig med tanke på redigering av boken, eftersom A hade själv avstått från sina rättigheter under processens gång, trots att A senare ensidigt återkallat sitt avstående.
Enligt Forskningsetiska delegationen låg ansvaret hos chefredaktören B som borde ha hittat en lösning till situationen innan boken gavs ut. Eftersom försummelsen ändå inte var grov, borde fallet inte nödvändigtvis ha klassats som avvikelse från god vetenskaplig praxis. Stöld var det inte fråga om, eftersom A:s insats i bokprojektet har nämnts i förorden och B har inte angetts som författare till publikationen. Forskningsetiska delegationen ansåg det ändå beklagligt att boken gavs ut i universitetets publikationsserie i stället för att invänta besked från GVP-processen.
Enligt Forskningsetiska delegationen hade universitetet följt GVP-anvisningarna när det ansåg att B inte gjort sig skyldig till GVP-kränkning. B hade inlämnat en GVP-anmälan om A:s agerande medan GVP-processen ännu var i gång. Forskningsetiska delegationen baserade sitt utlåtande på material med anknytning till GVP-anmälan.